God jul och erfarenheter från 6 veckor på resande fot

Nu har vi bott i Wanaka i 8 nätter och älskar den lilla byn (med 10.000 invånare) här finns allt! Vi var inne i Queenstown en dag och fick krupp på hur kommersiellt det var. Som Bombay, eller var det Bangkok Marcus?

De sista dagarna har vi vandrat, cyklat, badat, gjort canyoning, varit på vingård och destillerirundvandring. Imorgon flyger vi till Auckland för 3 dagar i storstaden innan vi flyger hem till Sverige. Vi kommer fira jul i Halland och snön ligger tydligen vit även där. I år kommer vårt julkort digitalt (förtrösta inte).

Om vi ska sammanfatta denna resan med erfarenheter och lärdomar så skulle listan kunna se ut såhär:

Checklista med lärdomar

• Cykla inte downhill på svarta banor med hopp. (ingen förklaring behövs)
• Gör inte extremsporter när du har PMS (risken att du bara får mer ångest är stor)
• Kliv inte i bebisbajs med bara fötter
• Ha alltid blöja på bebisen när ni rör er på heltäckningsmatta
• Lita inte på Nya zeeländska blöjor..
• Laga inte halvfärdig risotto
• Välling finns inte i NZ
• Solen går åt fel håll (riktigt svårt att beräkna skuggplatser kommande timmarna..)
• Växlarna och bromsarna på cykeln är felvända
• Blinkisen och vindrutertorkaren har bytt plats bakom ratten
• Mobiler tål inte vatten på andra sidan jorden heller
• Glasögon med plastbåge är lätta att bryta av i värme..
• Självklart kör man på andra sidan vägen..
• ..men det gäller även för cykel.. när man har hög fart på cykelleder..

Varsin dag!?

Ett av målen med resan var att spendera mycket tid tillsammans och hänga bara vi tre, det har vi verkligen fått göra. Då man inte kan göra allt med en 11 månaders bebis bestämde vi oss för att ha varsin dag när vi kom till Wanaka och Queenstown. Här kommer en liten redogörelse över min dag.. Nämligen Canyoning.

Då jag gillar att bada, hoppa och jag är uppväxt vid Högvadsån tänkte jag att jag måste ju vara en fena på denna sport. Dessutom har jag gjort något liknande under en dimmig sommar som aktivitetskoordinator för STS Språkresor på Jersey. Det jag har märkt sedan Albert kom till världen är att jag har ändrat mitt synsätt, jag ser faror i vardagen framför möjligheter. Vassa kanter och stenar blir livsfarliga, höjder är gaaaalet höga och allt är halt. Men detta tog jag inte med i beräkningen när jag glad i hågen bokade in mig på Canyoning.

8.00 Upphämtad för att åka med en pratglad fransk kille 1 h in i en smal dalgång kring Haas pass. Ett engelskt par i vår ålder var också inbokade och taggade på att köra. Det börjar bra, första 15 meterna är som att hoppa på stenar i Högvadsån. Dock är vattnet lite kallare, en kall natt har gjort att temperaturen bara är 8 grader i det forsande vattnet. 6 meter från en hal klippa ner bredvid ett vattenfall i en tvättmaskinspool blir den första utmaningen och där sväljer jag nog 2-3 munnar vatten och har ett adrenalinpåslag som heter duga. Härligt när man väl ”sälade” sig upp på närmsta klippa!

Succesivt blir hoppen högre och högre, väggarna på ån blir högre och högre, ån blir smalare och vattnet forsar fortare och fortare och ån har högre fallhöjd. Det fortsätter i den andan men plötsligt säger Allan (den franska ledaren) att vi ska pausa, dricka te och vila.. okej. Så nerkyld, på en klippa mitt i forsen med bergväggar så höga så att solen inte når in avnjuter vi en välförtjänt fika. Efter 10 minuter berättar Allan lite snabbt om nästa utmaning, jag hör lite dåligt och dubbelkollar med den engelska tjejen om det var 5 eller 15 meter som vi skulle fira oss (abseila) ner. Nej, det var 25 meter utmed vattenfallet med två hopp.. Gulp! Jag kände just där och då att jag lätt skulle vilja öppna en dörr i bergväggen och ta mig ur den vägen istället.. Men jag ville utmana mig själv, (då jag tycker att jag bar blivit mesig sen Albert kom) och skam den som ger sig.

4 h och 1 grad lägre kroppstemperatur senare så landar vi i poolen precis där bilen är parkerad! Lycklig, trött, kall och massa erfarenheter rikare studsar jag hem och frågar Marcus vilken extremsport han ska göra på sin lediga dag..