Den 10 januari 2017 (19 dagar över tiden) bestämde han sig äntligen för att komma ut, eller.. rättare sagt VI bestämde att han skulle komma ut!!
Efter två igångsättningsförsök, konstgjorda värkar, stimulerande dropp, massa lustgas, epidural som inte tog och VÄLDIGT många timmar blev det tillslut akut kejsarsnitt. Allt gick bra tillslut och Albert spenderade sina första timmar på barnavdelningen för säkerhets skull.

”Känslorna är all over the place”
Det är en ganska bra sammanfattning av hur den första månaden som föräldrar har varit. ”Babybubblan” har vart djup och väldigt väldigt mysig. Vi har skrattat och gråtit om vartannat och försökt acklimatisera oss till en ny vardag med en hel del nya rutiner, bara det faktum att tvättkorgen alltid e full.. Marcus har tagit fullt ansvar för avfallsavdelningen och har nu brunt bälte i blöjbyte. Jenny tar av givna skäl ansvar för påfyllningen och det löser hon med bravur, Albert växer stadigt både på längden och bredden (och naglar..)

Sömnbrist
Vad vi har förstått från andra föräldrar ska vi absolut inte klaga över sömnmängd men det är ändå en enorm omställning från att ha sovit 7-8 timmar i sträck varje natt till att aldrig sova mer än 3-4 timmar i sträck som mest (ofta bara en timme åt gången för Jenny). Det gör att man absolut inte är den vassaste kniven..

”Nappincidenten”
Ett exempel på att man kanske inte tänker helt klart kom igår. Albert skrek och grät och Jenny bad därför Marcus att komma med en napp. Marcus hämtar nappen men istället för att sätta den i Alberts mun siktar han in sig på Jenny mun till dess att hon ryggar tillbaka och undrar vad som händer:) Då är man inte helt 100%-ig..

Låt skidsäsongen börja
De första dagarna var det en utmaning bara att hinna ut innan solen gick ner. Men den sista veckan har vi kommit igång ordentligt.. Vi har både hunnit testa vår nyinköpta ”Fjellpulken” och Jenny har fått säsongens första dag i backarna idag. I och med att det blev kejsarsnitt är inte bålstabiliteten vad den en gång var.

Lev livet! Over and out!