Jag har nu varit föräldraledig i ungefär 4 månader. De första två var ju mer som en vanlig semester eftersom vi var lediga båda två. De sista månaderna däremot har varit allt annat än semester! Herregud va jobbigt det är att vara föräldraledig! Det är ett konstant jobb som kräver fullt fokus mer eller mindre dygnet runt, jag hunnit med att överväga både koppel, barnhage och aupair. Inget av dem har testats (än…).

Jag var verkligen chockad de första veckorna. Även om jag sett och förstått att Jenny haft det jobbigt så var det ingenting mot hur det kändes när jag fick testa på själv.

Jag har också fått lite nya upplevelser som jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva, några av dem har jag listat nedan:)

1.Spendera mer tid i bastun när den är avstängd än när den är på. Bastun är Abbes favoritrum i hela huset. Även tvättrummet är orimligt välbesökt.

2. Äta mat från golvet. Ja om ens mat hamnar på golvet och man är hungrig så ställer man sig inte och lagar ny mat.

3. Äta kall mat. Hur jag än försöker så är det omöjligt att både lyckas få i Abbe mat och mig själv.

4. Prata bajskonsistens. Ber om ursäkt till känsliga läsare. Det här är ett återkommande samtalsämne ungefär 7-8 gånger per dag, vilket är lika ofta det är blöjbyten på lille Ståhlmannen.

5. Få eksem på händerna. Jag har alltid haft lättskötta händer tidigare. Aldrig krånglat eller behövt vare sig salvor eller annan vård. Nu helt plötsligt skriker händerna efter salva och är torra som fnöske hela tiden!

6. Få höra om min frus liv från vänner och familj. Man hinner helt enkelt inte prata med varandra. Men när man träffar andra skapas det iaf ibland luckor som gör att nån av oss hinner prata.

7. Gå på toa med en annan människa i knät. Hur gör man annars när man behöver gå på toa och har en ledsen och skrikig bebis hemma?

8. Sover över på kontoret för att få sova ordentligt en natt. Nu råkar iofs det vi kallar för kontoret sammanfalla med det rum vi även kallar gästrum så det finns en skön säng på plats och det ligger i källaren istället för i något kontorskomplex.

9. En uppgift om dagen är lagom. Jag försöker att hålla aktiviteterna nere till ungefär en sak per dag. Det är helt enkelt det jag klarar av utan att få stresspåslag och känna att det blir hetsigt. Det är å andra sidan så att har man ingenting att göra på en hel dag så klättrar både jag och Abbe på väggarna istället. En sak är lagom och lagom är som ni vet bäst.

Nu tycker jag att både jag och Abbe börjar acklimatisera oss till vår nya vardag. Dessutom har vårvintern börjat smyga sig på så jag tror att vi kommer ha en ganska bra resa fram till dagisstarten i maj. Det visar om inte annat bildkavalkaden nedan med lite skön fjällpropaganda!

Abbe har dessutom hunnit med att bli 14 månader vilket känns overkligt. Bra jobbat Abbe (och hans föräldrar!)