Mycket häng och mindre wifi. Det kanske låter lite pretto men att bara hänga vi tre har varit heelt fantastiskt! Här kommer en kort summering av de senaste veckorna i Nya Zeeland.

Stadshäng i huvudstaden Wellington
Ett besök i huvudstaden Wellington kändes helt rätt! Många bra restauranger, skönt häng och kanske vårt bästa museiebesök någonsin. Te papa är nog i alla fall det mest påkostade museet vi varit på, de har verkligen gått all in för att berätta om landets historia och natur. Riktigt imponerande och intressant!

För ca två veckor sen tog vi färjan över till södra ön, från Wellington till Picton där en hyrbil väntade på oss. Vilket landskap som mötte oss! Förstår att Kapten Cook blev hänförd! Efter att ha väntat i 2 h (alla företag borde ha en familjekö!) för att få ut bilen var det nu dags för vänstertrafik och en supervacker liten väg utmed kusten till Nelson. Jenny blir åksjuk i baksätet efter andra svängen och Marcus försökte hålla takten med alla NZ-bilar. Det är galet var de kör fort på småvägar här!

Kaiteriteri & Abel Tasman Nationalpark
En vecka hade vi bokat en lägenhet i den lilla byn Kaiteriteri, precis utanför nationalparken Abel Tasman. Dagarna spenderades på mountainbiken, på stranden, i poolen, i havet och på vandringslederna. Det blev några båtturer då det är det bästa sättet att ta sig in i nationalparken. Vi trodde vi såg en Kiwi fågel, men det var en släkting (alltså en annan fågel). Däremot lyckades vi se Orcas eller späckhuggare och sälar på vägen hem från parken en dag. Häftigt!

Hanmer Springs – kurorten i Alperna
Som alla trendiga löpare nuförtiden så var även Marcus anmäld till ett maraton i den lilla alpbyn Hanmer springs. Till allas lättnad gick det dock att byta till en halvmara kvällen innan. Pust! Jag och Albert hikade upp på närmsta bergstopp och Marcus kutade en halvmara på under 2 h! I övrigt påminde orten mycket om vårt kära Bad Gastein. Skidort, kurort med varma källor, preppade vandringsleder, galet fin utsikt och en å som slingrar sig genom byn.

Christchuch och snobbmat
På vägen från Hanmer springs stannade vi till på vingården Pegasus Bay som vi blivit tipsade om, de glömde säga att det är ett lite finare ställe.. som gärna inte värmer barnmat.. Men dra mig baklänges vad god mat och goda viner! Albert blev överlycklig som käkade osaltad tryffelpotatismos med tre olika ostar i som var specialgjord just för honom. I Christchurch hade vi fått ytterligare tips om bra lunchställen. Mums! Då boendet och framförallt köket i vår lägenhet i Christchurch inte var det bästa, fick vi även uppleva det äckligaste vi ätit på resan. Risotto där man bara ska blanda i vatten. Jag (Jenny) och tillika kocken för kvällen fick slänga ut maten och åt en äcklig soyayoghurt istället!

Lunch på Inati med sovande Abbe

Plötsligt händer det:) Molnfri topp på Mount Cook och två smile

Men Christchurch var en häftig stad, de fick stänga av stora delar av centrum i 2,5 år efter jordbävningen 2011. Mycket höll på att byggas upp fortfarande så känslan var samma som i Berlin för 10 år sedan. Vi hittade till Margreth Mahys lekplats som var heeelt otrolig. Min kollega Lena har en kompis lite utanför stan som vi hälsade på och fick snacka lite mer med en äkta nya zeeländare och fick jättegod mat, allt från det egna landet.
Lake Tekapo och Mt Cook Nya Zelands högsta berg!
I skrivande stund sitter vi i en fjällstuga vid sjön Tekapo, slut i benen efter en dagstur till (foten av) NZ:s högsta berg. Vi känner verkligen oss hemma här i södra alperna vid en sjö och en by som bara har 300 invånare. Här består turistskaran av lupinälskande asiater istället för skidåkande skandinaver. 🙂 Imorgon drar vi till Wanaka och där har vi Wi-fi så vi kan komma ifatt på julkalendern och sociala medier.

Albert är en stjärna
Vi är väl förvisso partiska i frågan men jäklar va duktig den killen varit och va bra det gått att resa med honom. Han springer runt och hälsar på alla nya människor vi träffar och han verkar trivas kanon på resande fot. Om det inte vore för honom skulle vi nog inte pratat med en tredjedel av alla personer vi mött! Han hejar inte bara på sina medmänniskor, han ser till att underhålla. Är det någon han riktigt gillar, visar han upp sin nya kvalifikation nämligen att gå baklänges. Han hade en period där han vägrade burkmat och skulle ha den maten vi åt, men den fasen är över nu, lagom till att övertänderna börjar kalla på uppmärksamheten. Om han inte dreglade mycket innan.. Vi håller tummarna att det snart sticker ut två diamanter i överkäken med.

Hej på ett tag!